Agnes Malmström er utdannet Hundeteam gjennom Svenska Terapihundskolan med sin saluki Lennox.
For Agnes som hadde yrkesbakgrunn med tall og nummer var det nytt å lære seg hygiene- og sikkerhetsrutiner vanlig i helse- og omsorgsyrker. Lennox måtte trene på ulike miljøer både ute og inne for å se hvordan han reagerte i ulike situasjoner. Han er miljøsterk i bymiljø, på buss og tog. Derimot har Agnes observert at hans utfordring er å ferdes i parker med mye vilt som ender, ekorn og kaniner. Derfor har de utført mye trening på intervensjoner innendørs, hvor Lennox er myk som smør.
Etter at Koronaen gjorde sitt inntog i mars har det blitt lite innendørs intervensjoner, men matmor har brukt tiden sin godt til etterutdanning slik at Lennox også kan jobbe med mindre barn. Jeg lar Agnes fortelle med sine egne ord:
Lugne Lennox
Han har klarat sig fint och vi utvecklades som Hundteam hela tiden.
Det bästa är med saluki (Lennox i alla fall) är att dem är lugna och tålmodiga, lagom i sitt beteende när dem träffar människor i alla åldrar. Jag menar med det att vissa raser hoppar och pussas när dem ska hälsa, nästan biter av fingrarna när dem ska få godis. Lennox har varit fantastiskt mjuk i alla sätt när han har träffat gamlingarna och barnen. En annan positiv egenskap som jag har märkt att uppskattades den förtroendegivande utseende hos saluki, snygga och mjuka i pälsen.
Jag sköter pälsen regelbundet, borstar hela hunden och borstar kammar öronen och svansen så han är van vid att hanteras med det. Det var uppskattad moment i interventionen att borsta honom och kamma öronen.
Saluki är kloka så den var inget problem med aktivitetsspel som vi kör vid möten, han klarar av upp till nivå 5.
Han är otroligt fäst till mig, ”mammas pojke” så det är lätt att jobba med honom som Hundteam men han har bestämt visat att max 40 minuter får en intervention / möte vara sedan är det bra, då vill han antingen lägga sig och vila eller ut och springa, jag tror det är också typiskt saluki.
Fra siffre til silkepels
Jag har jobbat inom ekonomi, IT och administration nästan hela mitt yrkesliv. Ett arbete som varit roligt och intressant men tyvärr också ganska stressigt och otacksamt. Det är inte alltid jag känner mig tillfredsställd med mina innsatser då arbetsdagen är slut. Jag kör ibland hemåt med dystert sinne, ända tills jag möts i dörren av mina två underbara saluki! Ett sådant välkomnande vill jag unna många! Den första saluki kom in i mitt liv 2010 och sedan dess har det blivit två till. Den första finns tyvärr inte kvar längre.
Salukin den arabiska eller persiska vinthunden är en medelstor vinthund med väldigt fint temperament, vänlig och personlig, intelligent och charmig. Enorm energi på tävlingsbanor och rastgårdar men lugna och tillgivna i hemmet. Jag känner mig alltid lugn och tillfreds med tillvaron i deras sällskap.
Nu när jag snart går i pension tycker jag att det ska bli skönt att slippa siffror och bara njuta av mina hundar. Då slog det mig att det kanske kunde vara fler som skulle kunna ha glädje av mina hundar. Sagt och gjort – jag och Lennox, den yngste av salukisarna, anmälde oss till en utbildning för blivande Hundteam besökshund / skolhund och det har gått så bra. Vi diplomerades och har fått vår legitimation som besökshund den 29 februari i år. För att kunna jobba med barn under 13 är har vi nu påbörjat kompletterande kursen Barnbehörighet.
Etterutdanning
Lennox, som är snart 5 år, är den snällaste och lugnaste hund man kan tänka sig inomhus, bara han får springa av sig i en rastgård någon gång om dagen. Han är mjuk och vänlig mot allt från småhundar till barn och vuxna. Hans lugna och förtroliga blick kan lugna den mest upprörda eller ledsna människa och när det kommer en vänskaplig tass upp i knäet slutar omvärlden att existera. Då är det bara jag och Lennox. Denna glädje vill vi nu dela med oss av och därför ser jag fram emot min pension och att få arbeta med Lennox som besökshund / skolhund. Jag hoppas att han ska bli till lika stor glädje för andra som för mig.
Skrevet av:
Johanna Podhorny Journalist
